Dagen som varit har verkligen tagit på alla positiva krafter en människa kan be om. Dock så har jag nog haft en del tur i oturen i allt som hänt... Tror jag.
Igår sov jag bara en timme på hela natten och det satte först sina spår i mig idag. Igår klarade jag mig förvånansvärt bra trots några virriga stunder och diskuterbara motorikförmågor. Jag har även märkt en påtaglig ryggsmärta under de närmaste dagarna... Idag skulle jag repa och åka till veterinären. Det var allt. Lätt, eller hur? Hahahahaha nej.
Jag hade råkat dubbelboka mig, men det var ju ändå lätt fixat då jag har en riktigt skön och bra ensemble (Tack och lov). Sedan gick jag till högskolan och hämtade bilen, ställde den på parkeringen utanför lägenheten och gick in för att hämta katten. Jag hade ju en hel halvtimme att ta mig till veterinären, som det bara tar 10 minuter att åka till, så jag tog God tid på mig.
Bilen startade inte. Batteriet var tydligen slut så det fanns inget att göra. Men vad gör jag med veterinären? Jag ska vara där om 10 minuter och där satt jag med en bur-less katt jamandes bredvid mig i värmen.
Jag fick lyckligtvis tag på min goda vän Jollie, och plötsligt hade jag både privat chaufför och trevligt sällskap hos veterinären, som vi för övrigt bara kom 6 minuter sent till!
Allt gick bra och helt plötsligt var jag hemma med katten igen.
Nu var jag sen till repet i alla fall. Jag började halvspringa och skulle ringa trummisen, men då såg jag att de flyttat fram repet en halvtimme till så jag kunde gå hem och äta något litet innan vi satte igång. När jag skulle lägga ner datorn i väskan märker jag att väskan är blöt.
Katten hade KISSAT i min väska. När jag hade skrikit en stund på min döva katt och åtgärdat problemet var jag än en gång (men bara hemskt lite) försenad till repet. Nästan framme kommer jag på att jag mest troligt glömt lägga upp p-skivan i bilen. Jag får tag på Sambon och förklarar snabbt hur läget är och går in till min ensamble och repar.
Jag hjälpte min vän att flytta. Jag vet att jag inte borde ha gjort det då jag redan kände av ryggen, but hey: that's what friends are for. Sambon fick laga mat åt mig när jag låg i soffan och klagade av mig på min kropp och sedan har jag praktiskt taget legat i sängen och tyckt måttligt synd om mig själv (vilket man får ibland!)
Nu somnar jag snart, så god natt om du lyckades ta dig ända hit ner idag! Förlåt för långt och innehållslöst inlägg och ta en trevlig torsdag i morgon (idag!)

Kommentera